Det har hela tiden varit något fel på ambitionerna att klara klimatet. Teknikoptimismen har dominerat och tanken att klimatomställningen varit bra för markaden och ekonomin.

Det här har skymt den andra sidan av saken. Klimatkrisen är en konsekvens av dysfunktionellt mänskligt beteende. Vi förbrukar allt för mycket av den här planetens resurser. En resurs som vi förrkar allt för mycket av är ren luft och rent vatten. Vi släpper ut allt för mycket co2 och andra gaser i atmosfären.

Vi förbrukar allt för mycket av andra resurser också. Grundvatten och andra vattenresurser. Vi gräver upp planeten för att få tag på metaller medmera. Vi hugger ner skogar och dikar ut våtmarker. Vi utnyttjar människor som billig arbetskraft.

Så grundproblemet är vårt beteende. Vi far fram som rovdjur och tar allt som vi inte borde ta. Vi inser inte riktigt att den el som krävs för att skapa grönt stål inte på något sätt är gratis eller oproblematisk. Vindkraft och vattenkraft förstör natur och naturupplevelse.

Det finns inget annat alternativ än att spara och att vara återhållsam. Då blir den här teknikoptimismen inte längre så attraktiv.

Vi mot dom, enkla lösningar och svar. Visst är det så, men det är bara ytan man ser då. Visst finns det människor som klarar av att se mer och djupare. Som letar efter mönstren och klarar av att se systemfelen.

För så är det med världen. Tittar man bara på ytan kan det se ut som kaos och att individer är idioter som tillåts dominera vår värld.

Men det finns mönster och systematik i det som sker.

En viktig insikt kan vara att kaoset och dramat åtminstone delvis är skapat för att hindra oss att se vad som händer på djupet. Trump är en dramaqueen. Han beter sig som en skådis i en dokusåpa. Det är meningen att vi skall stirra oss blinda på ytan och därigenom tappa tråden. Vi skall inte förstå vad som händer under ytan.

Putins krig mot Ukraina handlar i hög grad om att rikta uppmärksamheten bort från vad som händer i Ryssland. Det är ett oligarkvälde där Putin är det absoluta maktcentret. Enormt med makt och rikedom samlas i centrum. I kretsen kring Putin. I det här vill man inte ha någon insyn. Då startar men ett krig för att avleda uppmärksamheten.

Trump är i grunden en skådis som säljer ut sin makt och sina talanger till omgivande oligarker. Det finns mångmiljardärer kring honom som köpt hans gunst. Elon Musk är en men det finns fler. Många av de som köpt honom har kontakter med Israel. På så sätt har Israel blivit en av världens mäktigaste länder.

”Freden i Gaza” är också ett spel för galleriet. Det är ingen fred och det var aldrig ett krig. Det var ett folkmord som utvecklats till ett koncentrationsläger. Det är oklart vad som kommer att komma ut av det hela. Men det kommer inte att vara något bra för Palestinierna.

Allt är ett drama och ett spel för våra ögon. Syftet är att vilseleda och att härska. Det bästa sättet att behärska en samling människor är att behärska den verklighetsbeskrivning som dominerar människorna.

Det är den värld som vi befinner oss i just nu.

Det finns inget oskyldigt över Epstein. I den här artikeln vill man inte se den egentliga bakgrunden till det här. Det handlar inte bara om sexuella övergrepp mot unga kvinnor. Det handlar inte bara om utbyte av information och mys män och kvinnor emellan.

I grunden handlar det nog om påverkan och utövande av makt. Makt genom kontakter.

Det är mycket som talar för att det är Israelvänliga krafter som ligger bakom det här. Israelvänliga krafter och judiska påtryckar och lobbyorganisationer.

Det kan beskrivas som en ”honytrap” för inflytelserika människor. Man lockade med en intellektuell miljö där information utbyttes. Sedan fanns den andra sidan också där människor med makt snärjdes med sex med minderåriga kvinnor.

Vidrigt på alla plan.

Men man skall inte försöka inbilla världen att det inte fanns ett syfte och en plan bakom det hela. Många av de makthavare som åkt fast i den här härvan har kommit ut som Israelvänliga krafter i världen. Inte minst Trump kan räknas in i den skaran.

Att DN inte tar upp den aspekten på det hela är inte förvånande. Som tidning har man hela tiden haft en starkt Israelvänlig profil. Man har bara kritiserat Israel när det varit nödvändigt för att man inte helt skulle förlora sin trovärdighet. Det har ofta sett ut som i den här artikeln. Man har jobbat med att vända uppmärksamheten bort från Israels och Israelvänliga gruppers inblandning.

De goda krafterna finns. Det är lätt att bli pessimistisk och tro att allt är förlorat när pendeln svängt som den gjort nu. Just nu har de mörka krafterna övertaget. De styr och ställer med världen. Men samtidigt är de ljusa krafterna närvarande och vöntar på sin tur.

De här mörka tiderna finns där för att klargöra skillnaden mellan det goda och det onda. Ingen kan komma undan och blunda för det som är fel. Man måste också tänka till för att förstå varför mörkret fått chansen.

Vattendelaren mellan ljuset och mörkret går mellan att hävda rättens och rättvisans rätt på den ena sidan eller att hävda maktens rätt på den mörka sidan.

Ingen är väl mer benägen att hävda maktens rätt än Donald Trump. Han tar det han vill ha med svammel som motivering. Hans motiv är egentligen att han sitter på makten. Han har makten att ta det han vill.

Vi har andra tongivande ledare i dagens värld, som Netanyahu och Putin, som också tydligt står för maktens rätt. De här tre har satt agendan just nu för vår värld.

Men den stora frågan är hur har det kunna ske och hur kan vi återgå till en ljusare värld.

De globalt styrande eliterna har öppnat dörren på glänt till mörkret genom att släppa fram girighet och egoism. Världen har blivit allt mer ojämlik och orättvis. I de demokratiska länderna har klyftorna mellan de gynnade grupperna och de missgynnade vuxit. Till slut har de missgynnade slutat tro på själva samhället. De har sökt efter förändring. Detta har utnyttjats.

Slutsatsen är att vill vi återfå ett bra fungerande samhälle måste klyftorna krympas mellan gynnade och missgynnade grupper. Marknadsliberalismen i sin mest fundamentalistiska utformning har skadat Sverige och världen. Nu måste vi återgå till en mer välordnad, lagbunden och rättvis värld.

Varför kan inte Centerpartiet bli det man är. Centerpartiet är Sveriges landsbygdsparti. Och som landsbygdsparti behövs man så väl.

Nu har partiet under lång tid kapats av Stockholmsfalangen i partiet. Den har tillåtits dominera partiet och omformat det till ett nyliberalt parti där ”wokeåsikter” står högt i kurs.

Men det finns hur många storstads/Stockholmspartier som helst i Sverige. De dominerar från vänster till höger. Sverigedemokraterna har vunnit framgångar genom att vara ett ickeetablissemangetparti. Men efter ett antal år i regeringssamarbete med moderaterna och andra partier från etablissemanget har man tappat den trovärdigheten. Nu drivs det partiet mest av rasism och främlingsfientlighet.

Nu får det bli någon ordning på Centerpartiet. Just nu är man så otydliga och intetsäjande att man jäspar bara vi tanken. Man drivs av två skilda grupper. Stockholmsfalangen som dominerar toppen av partiet och landsbygdsmänniskor som dominerar bland gräsrötterna. Det har länge även varit en underförstådd åsikt bland strategerna i partiet att landsbygden dör bort och storstaden växer. Så satsa framåt mot Stockholm och storstaden. Det är där framtidens väljare finns.

Men det här är bedrägligt. För det handlar inte bara om antalet människor. Det handlar i hög grad om åsikter och synen på samhället. Vill vi ha höghus, trängsel, buller och stres eller vill vi ha luft, skog fria ytor och lugn. Det är en tydlig skillnad i liv och inriktning. Det ena är storstad och det andra är landsbygd.

Vi behöver så väl ett parti i det här landet som ser och lyssnar på landsbygden. Som förstår att landsbygden inte är gammeldags och högernationalism utan det är framtiden.

Jag har läst vad som skrivits i tidningen om Norrland och landsbygd. Vi som är lantisar måste återfå självförtroende. Vi måste räta på ryggen och tala högt. Det är vi som står för de resurser som driver landet. Vi är viktiga.

En opartisk politisk debatt har det någonsin funnits? En retorisk fråga. Nej det har nog aldrig funnits en politisk debatt där parterna varit helt jämnbördiga och där ingen varit med och styrt.

Men bortsett från det är dagens läge inte bra.

Det finns två sidor av det här som man inte får blanda ihop. Den första handlar om yttrandefrihet. Har alla människor rätt att uttala vad man vill utan att behöva vara rädd för represalier. Här har Sverige varit hyfsat goda. Man kan säja mycket i Sverige utan risk. Men inte allt och känslan är nog att det blivit lägre i tak. Det är nog mest propalestinska grupper och invandrargrupper som man håller koll på. Det har även kommit fram lagar som säjer att man kan förlora sitt medborgarskap om man lever sitt liv på fel sätt, enligt myndigheterna. Känns som om yttrandefriheten naggas i kanterna av myndigheterna.

Den andra sidan av det här handlar om opinionsbildning. Eller rätten och möjligheten att påverka andra. Här är det viktig med plattformar på internet. Hur fria är de egentligen? Finns det en överordnad styrning? Tyvärr så gör det nog det. Det är vad Håkan Boström påstår också. Det är nog så att de som äger och styr till exempel X finns på den politiskt högra sidan. Det är ofta mycket rika människor. De har ingen större medkänsla med världens fattiga underklass. Jag förstår att Jonas Sjöstedt lämnat X.

Jag har själv följt Greta Thunberg på Youtube och kan konstatera att det första som kommer upp när man söker är ofta kritiskt och nedgörande material. Ofta med Israelisk bakgrund. Det blev speciellt tydligt efter hennes protester mot folkmordet i Gaza.

Så vi blir nog manipulerade av internetplattformarna.

Men tidningarna och andra medier är inte heller en neutral opartisk del av opinionsbildningen. De ägs av koncerner som står för en liberal/marknadsliberal politik. Ägandet finns i storstaden och landsbygdens röst är svag.

Vi har det svårt. Vi som vill se en öppen och omanipulerad politisk debatt. Det är också ett direkt hot mot det öppna fria demokratiska samhället.

Det här har varit en smygande process som pågått länge. Det har samband med att migranter och invandrare kommit till Sverige. Men det är inte den enda förklaringen. Här förklarar man att tillit ersatts av rädsla. Det är nog en bättre förklaring till vad som egentligen hänt.

När avstånden ökar mellan de där uppe och de som finns här nere så ökar missnöjet och misstänksamheten. De där uppe blir rädda. Rädslan handlar om fruktan för revolt och revolution. Rädslan för våld från samhällets underklasser. Avstånd kan vara geografiskt avstånd. Det kan också vara ett ekonomiskt avstånd eller ett kulturellt avstånd.

Att minska på avstånd borde vara en politisk lednings prioritet. Hela tiden. Det blir tufft när stora mängder migranter kommer under kort tid. Kraven på integration blir höga. Sker det här samtidigt som de ekonomiska avstånden ökar och samtidigt som de geografiska avstånden ökar i betydelse blir det svårt.

Sverige har under den här perioden blivit ojämlikare ekonomiskt och maktmässigt. Det har adderats till de avstånd som inflödet av migranter medfört.

Nu har migranterna utsetts till syndabockar. Man tar till det man brukar göra när rädslan sprider sig. Kontroll och hårdare tag. Det har aldrig varit en långsiktigt bra metod. För det skapar i sig avstånd och en känsla av utanförskap. En falsk känsla av trygghet för de där uppe.

Mikael Wiehe beskrev den här utvecklingen i sin sång ”Cheops pyramid”. Företeelsen är uråldrig och syns ofta i samhällen som är på väg mot nedgång och förfall.

Demokrati är ett jobbigt samhällssystem som dock är det bästa för att inkludera människor och för att skapa tillit. Nu är man inne i en fas där man tummar på viktiga demokratiska principer. Av rädsla.

Grindsamhällen eller ”gated communities” är avgränsade samhällen som skapas i osäkra områden, för att man känner sig rädd. Där klyftan mellan olika grupper av människor blivit för stor. Det är ingen bra utveckling och de här samhällena i samhället är väl egentligen en form av fängelser för de som tvingas bo där,

Hela världen har blivit en plats där de rika stänger in sig i grindsamhällen. USA och Europa har byggt murar, stängsel och vallgravar för att hindra människor.

Det här är ingen bra utveckling för någon och alternativet som jag ser det är att minska på klyftor. En global strävan efter jämlikhet och rättvisa. Vår nuvarande ekonomiska världsordning blir i så fall omöjlig med girihet, kolonialism och egoism som drivkrafter.

Allting hänger ihop och vi behöver någonting nytt.

Fördrivning och folkmord. Världssamfundet klarar inte av att rätt bedöma Israels krigsbrott. Det gör brottet allvarligare eftersom en stor del av världen dras in.

Det har ifrågasatts hur det var med massakern i oktober som startade det hela. Det var dock en massaker utförd av Palestinska Gazabor. Men omständigheterna och lögnerna kring det hela väcker frågor.

Sen kom hämnden. Något krig var det inte eftersom ett krig kräver att parterna är någotsånär jämnbördiga. Det var folkmord och man har medgett att 70 000 blev dödade. En stor del av Gazaremsan blev förstörd.

Nu har man kommit in i det som kallas fred. Det är det så klart inte eftersom Israel helt bestämmer förutsättningarna.

Det har kommit fram detaljer som skrämmer. Bland annat har USA presidentens svärson antytt att Gazaremsan skall bli ett semesterparadis. Mycket oklart vad som skall hända med de över två miljoner Palestinier som bor där.

Nu finns Israel närvarande på andra platser också. Här har man släppt ut kemikalier över Libanon. När det här har hänt tidigare så var det frågan om totalbekämpningsmedel med avsikt att driva bort en motsträvig befolkning.

Israel står för upprepade foklrättsbrott. En stor del av världens eliter är tysta eller i vissa fall, som en del judiska amerikanska miljardärer, ger man sitt öppna stöd för fördrivning och folkmord. Vi har all anledning att skämmas.

Kulturen s uppgift är att undersöka verklighetsbeskrivningen. Syna den från olika vinklar och måla. När man gör så så framkommer skillnaden mellan verkligheten och beskrivningen. Kulturen är en del av skapandet av avstånd. Där vi tvingas att ta två steg tillbaks och studera. Att lossa på den fullständiga identifieringen.

Kultur handlar om ett experimenterande med verklighetsbeskrivningen för att vi skall förstå skillnaden.

Att välja vinklarna höger eller vänster är bara två av de tillgängliga möjligheterna. När man gör så så hjälper det till att avslöja att höger vänster bara är en del av illusionen. Inte oviktigt men det blir begränsande om man helt fastnar där.

Till sin natur är kulturen ifrågasättande. Den uppmuntrar till att ställa de stora viktiga frågorna.

Nu finns ju berättelser som har till uppgift att söva intellektet också. Som finns där för att understödja den dominerande verklighetsbeskrivningen. Berättelserna som skall hindra ifrågasättandet. Genom bekräftelse av det gamla eller helt enkelt bara genom att stjäla vår tid. Det är den äkta konservatismen. Syftet är att konservera det gamla.

Sen finns den viktiga kulturen. Den som vill väcka oss och få oss att ifrågasätta på allvar. Jag vet egentligen inte om den kulturen är höger eller vänster. Det känns inte som om den stora distinktionen går just här. Det finns konservativ höger och konservativ vänster.

Riktig demokrati tar tid. Det är en långsam process på grund av att alla skall vara med på tåget. Riktig demokrati är inkluderande.

Sen finns den andra sidan som kräver snabba beslut. Då har vi lämnat demokratins område. Då befinner vi oss någon annanstans. Oftast handlar det om att man vill köra över lokala opinioner som tar tid att bildas. Det tar helt enkelt tid för information att komma fram. Det tar tid för alla att smälta informationen och det tar tid att samlas, diskutera och forma opinioner. De som vill snabba på processerna vill helt enkelt minska möjligheterna för bildande av lokala opinioner som kan ställa till problem.

Det här är i grunden antidemokratiska tendenser. Rakt igenom.

Vi är inne i en tid när demokratin trängs tillbaka. Vi behöver inte gå till Trump och Putin för att uppleva det. De här processerna finns runt omkring oss. Ett annat namn för det är centralism. En långsam process som flyttar makten bort från medborgarna mot ett centrum långt borta.

Kanske är framväxten av Trumperan bara en konsekvens av den långsamma processen av centralism. Demokratin är så försvagad av den processen att medborgarna inte längre upplever att det finns någonting att försvara. Man har redan givit upp hoppet om en levande demokrati.

Då återstår bara hoppet om förändring. Då kan till och med en bufflig, egoistisk narcissist som Trump duga.